Biologen och stengärdsgården

Biologen vill gärna se ett fragmenterat landskap, vilket gynnar den biologiska mångfalden. Stengärdsgården bidrar till denna fragmentering och därmed ökade biologiska mångfald. Anledningen till stengärdenas betydelse i detta avseende är att närmast gärdenas kanter når inte bondens redskap, vilket innebär att djur och växter får en frizon. Det senare kan vara väl så viktigt speciellt i intensiva jordbruksområden eller när jordbruksmark och skogsmark möts medan den successiva övergången mellan dessa biotoper saknas, vilket utmärker bland annat Göingebygden i allt högre utsträckning.
Stengärdsgårdar med buskage är ofta bra spridningskorridorer för växt- och djurarter. Det är därför olyckligt att EU-reglerna kräver så välstädade stengärdsgårdar, för det missgynnar flera arter på både växt- och djursidan. De arter som finns längs mera normala stengärdsgårdar hittar ofta ingen annan stans att existera, för ängarna är borta eller gödslade och hagmarkerna har åtminstone i Göinge i stort spelat ut sin roll och är dessutom ofta planterade med gran.
Borttagande av stengärdsgårdar kan således ur biologisk synvinkel och för det jaktbara viltet leda till mycket olyckliga konsekvenser. Det finns exempel från Göingebygden, där minst 50% av stengärdsgårdarna har rationaliserats bort.